Chefen för Amfibieregementet besöker amerikanska marina förband med praktiska erfarenheter av amfibieoperationer. #svfm
De svenska amfibieförbanden är unika i sitt slag, förbanden löser med fördel uppgifter i gränsskiktet där vatten möter land. Det finns ingen svensk motsvarighet eller syster- förband som löser samma uppgifter vilket har gjort det naturligt att söka internationella samarbetspartners och utveckling med förband som har liknande förmågor och löser likartade uppgifter.
För att ytterligare fördjupa och utveckla amfibieförmågan, besökte chefen för Amfibieregementet, överste Ola Truedsson, tillsammans med fem amfibieofficerare två amerikanska marina förband som har praktiska erfarenheter av amfibieoperationer i främst floddelta, hamn och andra trånga vattenområden. Besöket var också viktigt i den aspekten att amfibiebataljonen är anmäld till internationella styrkeregistret med ett antal förmågor, varav en är att kunna verka i floddeltaområden, ett specialområde för de besökta förbanden.
Special Boat Team, SBT-22
Besöket inleddes på Special Boat Team 22 (SBT-22) som har sin utgångsgruppering i Stennis Space Center i Mississippi. Förbandet har sitt ursprung från 1970-talets SEAL enheter som opererade med beväpnade båtar i Mekongflodens delta under Vietnamkriget.
Förbandet består i dag av cirka 300 man indelat i fyra insatsplutoner där varje pluton har fyra båtar. SBT-22 är specia- liserat på att genomföra innästling och utdragning av specialförband i högriskmiljöer. De opererar främst med enheter ur Navy SEAL men kan vid behov lösa uppgifter åt andra enheter som även omfattar förband från partnerländer.
Snabbrörliga med tung beväpning
SBT uppträder i huvudsak från sina båtar, de få tillfällen de verkar på land är vid förflyttningar mellan baser och sjösättningsplatser eller om den enhet de hämtar upp behöver stöd med skydd och omhändertagande av sårade. Förbandet är snabbrörligt med mycket stor eldkraft. Deras båtar är små, snabba och helt öppna med ett litet djupgående. De är specialkonstruerade för att verka på floder och grunda vatten, de benämns Special Operations Craft Riverine (SOCR). Trots båtarnas ringa storlek är de tungt bestyckade med både tung kulspruta (7,62), Minigun (7,62), kulspruta (Ksp 58) och rökkastare.
Förbandet deltog i Irakkriget där de genomförde ett stort antal operationer längs Eufrat och Tigris. Trots flertalet stridskontakter under konflikten var det få soldater som skadades, det berodde nog både på stor skicklighet och i vissa fall lite tur.
Riverine Group One, ett konventionellt förband under utveckling
Det andra besöket genomfördes på Riverine Group One i Little Creek Amphibious Base Virginia. Det är ett konventionellt förband som mer liknar vår amfibiebataljon. Jämfört med SBT-22 har Riverine Group One ett betydligt större spektra av uppgifter som skall lösas.
De skall till exempel kunna hålla stridskänning i floddeltaområden och leda indirekt eld. Underrättelseinhämtning är ytterligare en uppgift förbandet skall bemästra, detta görs bland annat med hjälp av UAV där de då får information i realtid.
Ett ungt förband
Riverine är en relativt ung enhet som består av cirka 800 man indelat i tre kompanienheter och en träningsenhet. Under de senaste tio åren har förbandet utvecklats en hel del och allt mer överta- git vissa uppgifter som tidigare löstes av Navy SEAL och marinkåren. Uppgifterna varierar mellan övervakning, skydd av hamnar, eskortskydd stöd till specialo- perationer och liknade i flodsystem och andra grunda vattenområden. Inte hel- ler då de stödjer specialoperationer ses de som ett specialförband.Efter avslutat uppdrag i Irak har förbandet gått in i en ny fas där de skall utvecklas mot att även kunna verka längs kust, skärgård och hamnområde.
Till skillnad från SBT-22 har Riverine tre olika båttyper varav en är helt specia- liserad på att uppträda i flodmiljö. En av båtarna förbandet använder är en licens- tillverkad stridsbåt 90 som de benämner Riverine Command Boat,(RCB) som bland annat används som en lednings- plattform. Beväpningen på förbandets båtar liknar mångt och mycket det som SBT-22 har på sina båtar.
Lika med olikheter
Även då de båda enheterna har liknande uppgifter finns en stor skillnad mellan dem. SBT-22 har en mer utvecklad spetskompetens då de fokuserade mer på en uppgift och där personalen stannar i betydligt längre perioder. Riverine Group One skall lösa fler uppgifter med en betydligt större personalomsättning där kommenderingar till förbandet sällan varar längre än fem år, vilket gör att det tappas både erfarenheter och kompetens.
Vilka beröringspunkter hade då våra respektive förband och vilka intryck fick Ola Truedsson och de andra amfibieofficerarna med sig från besöken?
Vissa uppgifter och terrängavsnitt påminner om våra. Den största skillnaden är dock att det svenska amfibieförbandet är betydligt mer autonoma. Vi kan självständigt lösa olika uppgifter på konfliktskalan då vi har en stor funktionsbredd inom förbandet, allt från logistik till teknik och strid. Både SBT-22 och Riverine Group One måste i betydligt större omfattning begära in stöd i form av till exempel logistik och indirekt eld.
Hur utvecklar förbanden sina förmågor?
Enheterna lägger extremt mycket tid på träning. De tränar olika moment upprepade gånger för att nå precision, de övar både med lös såväl som skarp ammunition. Efter varje övningsmoment genom- för de utvärdering för att hela tiden optimera och utveckla sin förmåga. De har en hel del personal, till varje övad finns i princip ett följebefäl eller äldre kollega. Förbanden har dessutom en mycket väl utvecklad träningsenhet som enbart har uppgiften att träna och utveckla förbanden.
Hur står sig det svenska amfibieförbandet i förhållande till SBT-22 och Riverine Group One?
Jag kan konstatera att vi har kommit oerhört långt vad gäller både utbildning, teknik och inte minst taktik. Vi är duktiga och har väldigt hög kvalitet både på personalen och på materielen. Ett svenskt amfibieförband är betydligt mer komplext, förutom att lösa uppgifter i skärgårdsområden skall vi också ha förmågan att lösa uppgifter på markarenan. Den förmågebredden kräver en mer flexibel utbildning och övning.
Vilka andra erfarenheter gjordes under besöket?
Riverine Group One har en hel del olika vapensystem ombord på deras stridsbåtar. Enheten har dessutom erfarenheter från skarpa amfibieoperationer som de också tar med i utvecklingen av deras olika reglementen.
Inom stridsbåtssystemet pågår en halvtidsmodernisering där bland annat vapensystemet skall uppdateras. Vi kan dra lärdom av deras prov och försök vad gäller vår egen utveckling av till exempel olika vapensystem till stridsbåtarna. Deras reglementen kan också ge oss stöd i vår utveckling vad gäller utbildning och övning.
Hur ser det framtida samarbetet ut?
Syftet med det här besöket har varit att utbyta erfarenheter vad gäller stridsteknik, taktik, och materiel. Alla tre förband är mycket kompetenta och har en hel del att lära av varandra. Riverine group One är mycket intresserad av att genomföra stridsbåtsutbildning hos oss då de vet att vi har mycket stor kompetens och erfarenhet inom det området. Jag kan också se i framtiden att vi har personal som tjänstgör i varandras förband för att utvecklas än mer. Besöket har varit väldigt lärorikt både för oss och för våra kollegor i SBT-22 och Riverine Group One och vi ser fram emot ett fortsatt samarbete och erfarenhetsutbyte, avslutade Ola Truedsson.
Mj Kristina Swaan, Amf 1