Det finns några som trots andra gradbeteckningar verkligen platsar i skaran av kustjägare. Traditioner och sägner kan för många tyckas vara mindre angelägna men i det världsliga perspektivet har traditioner onekligen mycket stor betydelse.
Det sägs att när den tretungade flaggan på Kastellet i Stockholm inte längre är hissad har marinbasen fallit och Sverige kapitulerat. Visserligen flyttade marinen från Skepps-och Kastellholmarna med sin huvuddel 1969 men det finns en djup tradition på öarna som än i dag vårdas av nutidens verksamhetsutövare och av Statens fastighetsverk. Fastighetsverket har till och med fått ett hedersomnämnande av Kungliga Örlogsmannasällskapet för sitt arbete med att bevara den marina kulturen på Skeppsholmen och Kastellholmen.
Denna historias hjälte heter Kenneth Lindmark och är kommendörkapten i Flottan. 1989 blev Kenneth Lindmark fartygschef på kustkorvetten Stockholm och året därefter divisionschef för 10:e kustkorvettdivisionen.
Divisionens fartyg bestod då av korvetterna Stockholm och Malmö och för säkerhets skull var divisionen baserad i Karlskrona. Alltså en division bestående av delar av Sverige i miniatyr.
Vi kustjägare har en stark känsla för våra marina symboler och våra egna symboler. Det enda skrå som möjligtvis kan mäta sig med denna form av samhörighet utanför Kustartilleriet/Amfibiekåren är Flottan. Den yttersta symbolen för de marina stridskrafterna är örlogsflaggan.
Kenneth Lindmark berättar själv om känslan för örlogsflaggan:
Jag lärde mig redan som ung officer att förstå örlogsflaggans symbolvärde och under min tidigare tjänst på motortorpedbåtar avgav vi ofta svensk lösen vid inlöpande i exempelvis Visby hamn eller vid passage av flaggan på Kastellet vid hamnbesök i Stockholm.
Varje gång jag ombord på olika fartyg passerat Kastellet har jag glatt mig åt symbolen för vårt lands frihet och oberoende - örlogsflaggan på Kastellet i Stockholm, vår huvudstad och min hemstad.
Hade Marinbasen fallit?
Kenneth Lindmark berättar om ett annorlunda sjöslag som kommer att gå till historien som slaget om Kastellet:
Den 29 mars 1990 fick jag order om att gå med HMS Stockholm från Berga till Huvudstaden. Med ombord fanns gäster från Stockholms stad. Jag hade inte läst dagstidningen där det stod att flaggan på Kastellholmen, klockan 19.18 dagen före, hade halats ”för sista gången”. Av tidningsartikeln framgick det ”att i folkmun har det hetat att den dagen örlogsflaggan lämnar Kastellholmen har Sverige kapitulerat och överlämnat sig till fienden.”
Det var en utmanande formulering för oss eftersom vår vardag i korvettdivisionen var skarpa ubåtsjakter. Lyckligt ovetande om detta genomförde vi vår skärgårdsnavigering in mot huvudstaden. Vid Blockhusudden skiftade vi till flagga akter och stävade mot Kastellet och
Skeppsbron. När jag såg Kastellet utbrast jag:
- Var fan är örlogsflaggan på Kastellet?
- Men, vet inte chefen att den inte skall vara hissad längre, sade en av mina officerare och visade mig tidningsartikeln!
Nu går fan på torra land tänkte jag för mig själv medan jag övervakade manöverofficerens tilläggning och förtöjning vid Skeppsbron.
Under en trevlig lunch i Stadshuset fattade jag tyst för mig själv beslutet att detta inte kunde passera utan åtgärd.
Flaggan måste åter hissas och den enda som har moralisk rätt att fatta ett sådant beslut var jag som var chef på det fartyg som hade äran att bära stadens namn.
Jag fattar själv beslutet och frågar ingen av mina överordnade om lov! Basta!
Till handling!
På söndagen startade jag förberedelserna genom att beordra min navigeringsstyrman att leta fram en av fartygets finaste örlogsflaggor och gravera in texten: ”Tillhör HMS Stockholm - hissad på Kastellet i Stockholm den andra april 1990.” Jag kontaktade dem som vanligtvis var ansvariga för Kastellet och fick svaret att de inte längre hade nyckel och det krävdes en låssmed för att få upp dörren. Dessutom kunde man inte bryta sig in i byggnaden utan polisens tillstånd. Det blev ett raskt samtal till Norrmalmspolisen som utan betänketid meddelade att man kommer att närvara med en patrull på måndagsmorgonen. Uppenbarligen fanns det heder och vett även hos vår poliskår.
Anfallsplanen var nu att den låsta dörren till Kastellet skulle passeras med hjälp av en låssmed och en patrull ur Norrmalmspolisen. Ställde upp gjorde även divisionsingenjören med två sjömän, alla klädda i daglig dräkt med vita damasker, örlogsflagga och en manifestation att spika upp på dörren till Kastellet tillsammans med fartygets vapensköld. Han fick order att hissa flaggan på tecken från fartyget när det passerade måndag förmiddag.
Manifestationen som spikades upp på dörren löd:
”HMS Stockholms örlogsflagga hissad på Kastellet. Att efter
över 300 år för gott ta ner örlogsflaggan från Kastellet
upplevdes av många som att Flottan, Stockholm och Sverige
har kapitulerat. Kustkorvetten Stockholm är rustad
och utbildar besättningar för att kunna bedriva ubåtsjakt
och andra sjöoperativa uppgifter. Kränkningarna av vårt
land måste upphöra! Vi ger oss aldrig, utan kommer till
det yttersta att försvara vårt fartyg, vår huvudstad och
vårt land. Må HMS Stockholms örlogsflagga blåsa dygnet
runt på Kastellet för att visa vår vilja och vårt lands
oberoende. ORDER: 10:e Kustkorvettdivisionens lag hissar
HMS Stockholms örlogsflagga på Kastellet i samband
med fartygets passage måndagen den 2 april 1990.
Kenneth Lindmark Kommendörkapten”
Klockan 09.00 kastade HMS Stockholm loss från Skeppsbron och med besättningen
i stationer på däck. Kastellet passerades med lägsta fart och manifestationen lästes upp av fartygschefen Lindmark i fartygets högtalare. Det blåstes givakt och gavs tecken till Kastellet att hissa flaggan varefter det sköts svensk lösen med två skott. Därefter fortsatte divisionen ut i skärgården.
Chefen för Marinen, Chefen för Kustflottan och Chefen för Örlogsbas Ost fick en orientering om utförd åtgärd. Svaren lät inte vänta på sig. Marinstabschefen krävde rapport om händelsen. Chefen för Kustflottan försökte att gjuta olja på vågorna och tyckte att det kunde väl gå att göra så här en enstaka gång.
Chefen för Marinen kallade Kenneth Lindmark till en så kallad kavajhytt. Det blev en rejäl utskällning men som Kenneth Lindmark själv säger – vi fortsatte att vara vänner och med tiden förstod säkert chefen att det kanske inte var ett så illa tilltag. Kavjahytten medförde
att komendörkapten Lindmark formulerade en formell anhållan den 25 april 1990 till Chefen för Marinen att ”Örlogsflagga föreslås åter hissas på Kastellet på Kastellholmen i Stockholm”
Seger - Flaggan hissas igen!
I ett handbrev från Chefen för Kustflottan, Claes Tornberg, framgår att flaggfrågan på Kastellet får sin slutliga lösning efter beslut från Försvarsledningen, med ÖB Bengt Gustafsson i spetsen. Flaggan skall åter hissas vid en ceremoni den 6 juni 1990.
Kenneth Lindmark frågar amiral Claes Tornberg om han får närvara med fartyget och ”skjuta lite”!
Tornberg svarar: - Nä du, din djävul, du har skjutit färdigt!
Segern består!
Den tretungade flaggan hissas i dag av högvakten och när vi pratade med Kenneth Lindmark så förklarade han att skulle så inte ske kan han tänka sig att låna korvetten eller numera patrullfartyget Stockholm för ett nytt slag om våra viktiga traditioner.
Kenneth Lindmark hade tveklöst blivit en bra kustjägare om han inte hade valt att bli en förbannat bra officer i Flottan.
Berättat för Kustjägaren av
Kommendörkapten
Kenneth Lindmark
HMS Stockholm under insats i Adenviken. Foto: Johan Lundahl/Combat Camera/Försvarsmakten