En försvarsattachés betraktelser
Om någon, när jag i samband med inryckningen vid KustJS hösten 1979 för tredje gången under samma halvtimme kontrollerat färgen på den gröna dörren till vattentornet, hade sagt till mig att jag som överste 35 år senare skulle tjänstgöra som försvarsattaché i Paris hade jag inte trott det. Likväl befinner jag mig sedan sommaren 2014 på den befattningen.
Nationaldagsparad i Paris 14 juli med förband ur Främlingslegionen.
Även om både grundutbildningen som chef 1.jägargrupp på 2.pluton 79/80 och tjänstgöringen som instruktör på PB KJ några år senare hade mycket lite med det franska försvaret att göra fanns det redan då vissa förnimmelser. Den första var dåvarande sergeant
Wykes ovanligt ljusgröna basker. Ryktet gick på plutonen att den kom från främlingslegionen och jag vill minnas att det senare bekräftades. Han hade kommit över den vid någon form av växeltjänstgöring hos legionärerna på Korsika. Min andra ”nästankontakt” med fransoserna var när löjtnant von Geijer slutligen, efter många års legionärsromantik, tog beslutet att gå in vid Främlingslegionen. Under sommaruppehållet 1985 skred han till verket och sålde sin Chagalltavla till P-O Schörling för att finansiera resan. Därefter firades han av rejält med jägarläsk på Konstnärsbaren i Stockholm innan vi drog ner till Centralen och vinkade av honom vid nattåget mot Hamburg. Jag har ännu kvar den nyckelring från Främlings-
legionens 150-årsjubileum han gav mig som minne.
Försvarsattachéresa till marinbasen i Toulon. Mistral-fartyg i bakgrunden
Efter den händelsen kom Frankrike mer och mer i skymundan. Jag lämnade KustJS för att börja flyga helikopter i Marinflyget och tjänstgjorde i olika befattningar på helikopterdivisionen på Berga fram tills det var dags för FHS chefsprogram 97-99. Ganska omgående efter kursstart erbjöds jag att gå den tyska försvarshögskolan. Detta stöp på grund av att jag inte kunde tyska men då jag sa att jag däremot läst en del franska visade det sig att det även fanns en ledig plats på Collège Interarmées de Défense, CID, vid École Militaire i Paris.
Utbildningen i Frankrike låg helt rätt i tiden. Det var nästan 10 år sedan Berlinmuren föll och vid CID inriktades allt mot att kunna planera och genomföra stora multi-
nationella fredsframtvingande operationer på andra kontinenter, främst Afrika. Tiden vid skolan gav dessutom ett rejält nätverk då vi var 220 franska och 110 utländska officerare från hela världen vid kursen. Det är ett nätverk som jag än i dag har stor nytta av eftersom ett flertal av mina franska kurskamrater nått höga generals- och amiralsbefattningar. Att bära CIDs utbildningstecken på uniformen är dessutom en dörröppnare i franska militära sammanhang. Då hela kursen var på franska fick jag också ovärderliga språkkunskaper på köpet, vilket jag är mycket tacksam för idag eftersom all kommunikation är på franska i tjänsten som
försvarsattaché i Paris.
Försvarsattachéresa till marinbasen i Ferrol, Spanien. Tillsammans med min finske och brittiske kollega.
Efter hemkomsten från CID 1999 har mina tjänstgöringar mer eller mindre berört Frankrike. Jag tillbringade tre år som försvarsministerns adjutant där både språkkunskaper och personliga kontakter från tiden i Paris ofta kom till nytta under resorna med ministern. Min första bekantskap med arbetet på en försvarsavdelning vid en ambassad kom 2003-2004 då jag fick möjligheten att verka som biträdande försvarsattaché i Paris. Det blev en mycket intressant period eftersom den sammanföll med EU:s operation ARTEMIS i Kongo där svenska specialförband verkade tillsammans med sina franska motsvarigheter och det operativa högkvarteret, OHQ, var förlagt till Paris. Den professionalism som dåvarande SSG med ett antal f.d. KJ-officerare
visade under insatsen i Kongo uppmärksammades i hög grad i Frankrike och har fortfarande en stor gen-klang här. ARTEMIS är i många franska officerares ögon ett mönsterexempel på hur de europeiska försvarsmakterna skall samarbeta i inom ramen för fredsfrämjande operationer.
I min förra befattning som chef för Helikopterflottiljen 2009-2014 hade jag också god nytta av mina franska kopplingar, främst i samband med anskaffningen av HKP14 (NH90) och vid samövningar mellan delar av Helikopterflottiljen och franska helikopterförband, men även under EUs operation ATALANTA i Indiska Oceanen kring Afrikas horn då vi baserade vårt helikopterunderhåll på den franska flygbasen i Djibouti.
Nu har jag som sagt tjänstgjort som försvarsattaché i Paris sedan den 1 augusti 2014 och har snart bara ett halvår kvar innan det är dags att flytta hem till Sverige. Vad innebär då jobbet som attaché? Jag kan inleda med att konstatera att det inte på något sätt liknar någon av de befattningar jag tidigare haft i Försvarsmakten. Det är dessutom ganska stor skillnad på attachéjobbet beroende på i vilket land man tjänstgör. Frankrike är ett ”blått” land med en, med europeiska mått, stor försvarsmakt som har förmåga att självständigt genomföra operationer utanför den europeiska kontinenten. Landet är mycket aktivt inom både EU och Nato samt har en högteknologisk försvarsindustri. Man är dessutom en kärnvapenmakt med permanent plats i FNs säkerhetsråd. Allt detta gör att det händer mycket med kopplingar till utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik i Paris, vilket är av största intresse för Sverige. Frankrike är också ett prioriterat land för den svenska Försvarsmakten vilket innebär en hel del bilaterala kontakter, som till exempel försvarsministerbesök, stabssamtal, deltagande i varandras övningar, erfarenhetsutbyte inom vissa materielsystem och materielutvecklingssamarbeten. Frekvensen studiebesök, från bland annat FHS, är också hög. Till detta kommer att Paris årligen står som värd för några av världens största försvarsmaterielmässor vilket medför närvaro av svenska högnivådelegationer från Försvarsdepartementet, Försvarsmakten och FMV.
Förevisningsskjutning med franskt luftvärnsrobotsystem. Tillsammans med general Johan Svensson, FMV
Allt detta innebär att jobbet till stor del går ut på att verka för att de bilaterala kontakterna mellan våra länder vårdas och utvecklas samt att följa och rapportera om Frankrike som global aktör. Just det faktum att Frankrike har globala ambitioner innebär också att stora delar av världens länder har beskickningar i Paris. Vi är cirka 170 utländska militära attachéer från omkring 100 länder som är ackrediterade i Frankrike, vilket ställer höga krav på social samvaro och på representation. Förutom det ”ordinarie” arbetet som attaché vilket normalt överskrider 40 timmar i veckan är det minst 2–3 större mottagningar eller middagar på kvällarna varje vecka. Det är givetvis en ynnest att få uppleva alla dessa fantastiska residens och generösa bjudningar, men det är inte enbart glamour. Min och min hustrus närvaro som representanter för Sverige och den svenska Försvarsmakten har en mycket viktig signaleffekt till både värdlandet och till andra inbjudna gäster. Det mest betydelsefulla är dock att man vid dessa mottagningar träffar viktiga franska och utländska kollegor, högre militära chefer samt andra personer som man annars mycket sällan skulle ha access till. Utan denna relativt omfattande representation är man inte lika uppdaterad och får inte heller olika sidors syn på aktuella franska frågor.
Även om en stor del av tiden tillbringas inne i Paris ges även möjlighet till förbands- och industribesök ute i landet. Respektive försvarsgren ordnar minst en informationsresa per år till viktigare förband, skolor och centra. Dessa tre årliga resor är mycket intressanta eftersom det ger oss attachéer en chans att på plats se hur verksamheten bedrivs och att kunna prata med soldater och instruktörer om vad som fungerar bra och vad som behöver förbättras. Då jag även är ackrediterad i Spanien deltar min hustru och jag även vid deras tre årliga försvarsattachéresor som är en tilltalande blandning av militära besök och kulturella upptäcktsfärder.
Att tjänstgöra som försvarsattaché i Frankrike och Spanien innebär också att få representera Sverige vid olika former av ceremonier. I Madrid är det främst vid nationaldagsparaden den 12 oktober där höjdpunkten är när den spanska legionen marscherar förbi med en get i täten. Eftersom jag tillbringar större delen av min tid i Frankrike blir det också här jag deltar i flest ceremonier. Frankrike har en lång historia där deras försvarsmakt ofta har spelat en central roll vilket man vårdar ömt. De största och viktigaste ceremonierna är kopplade till 1:a världskriget, eller la Grande guerre som man säger här och till 2:a världskriget med befrielsen från den nazistiska ockupationen samt givetvis nationaldagsparaden den 14 juli. Då Frankrike fortfarande är mycket aktivt i militära operationer uppmärksammas även dagens soldaters insatser och uppoffringar genom olika former av ceremonier. Vi pratar ofta om folkförankring i Sverige och menar att värnplikten är den enda lösningen för att uppnå detta. Jag är inte helt övertygad om det. I Frankrike lyfter man på andra sätt fram sin militär och sina operationer runt om i världen. Få länder i världen kan ta förluster av soldater som Frankrike och här spelar folkförankringen en mycket viktig roll för den allmänna opinionen. Fransmännens stöd till försvaret har om möjligt blivit ännu större efter de påfrestningar landet haft under de senaste två årens omfattande terrorattentat. Det stödet behövs eftersom det franska militära engagemanget i kampen mot terrorismen i operationer utomlands och på det egna territoriet ökat rejält i omfattning och vi ser just nu en hårt ansträngd försvarsmakt med en allt mer sliten materiel.
Säkerhetspolitiskt seminarium i Lille tillsammans med svenska ambassadören i Frankrike, Veronika Wand Danielsson.
Frankrikes stora operativa engagemang i samma områden där Sverige deltar med fredsfrämjande trupp har medfört att vi har en svensk förbindelseofficer i den franska insatsstaben i Paris. Denne är tillika biträdande försvarsattaché, vilket är en mycket bra kombination då han har en unik insyn i de pågående franska operationerna och andra multinationella operationer där franska förband deltar. Vid försvarsavdelningen i Paris arbetar även en assistent som står för det institutionella minnet och utgör ett viktigt kitt i samarbetet på avdelningen. I vår svenska ”försvars-community” i Paris återfinns också
den officer som är elev vid École de guerre, vilket är dagens motsvarighet till CID som jag gick. Jag vill passa på att slå ett slag för den kursen. De av er som står i begrepp att läsa den högre stabsofficersutbildningen vid FHS kan anmäla intresse att göra del av utbildningen som elev vid École de guerre. Det är en ettårig utbildning, men den inleds med ett halvårs språkkurs för de utländska eleverna. Är ni yngre officerare med ett intresse för utbildning och tjänstgöring i Frankrike skall ni inledningsvis satsa på utbildning i franska. Det är en bristvara i den svenska Försvarsmakten och alltmer efterfrågad på grund av våra insatser i franskspråkiga
områden i Afrika. Det gäller även er som är reserv-
officerare. Sverige har årligen en plats vid en stabskurs i Frankrike för RO och det är emellanåt svårt att hitta en lämplig kandidat som dessutom kan franska. Vi skall inte heller glömma våra specialistofficerare. I de stabssamtal som förs mellan våra båda försvarsmakter, särskilt på marinsidan, diskuteras möjligheten för svenska specialistofficerare att delta i fransk underofficersutbildning. Även här kommer givetvis språkkunskaper att vara ett måste.
Även om vi redan har ett bilateralt utbyte med det franska försvaret finns det många områden att utveckla.
Frankrike har en enormt stor operativ erfarenhet och franska soldater och officerare är mycket kompetenta. Finns det då några förband som liknar kustjägarna och där ett utbyte skulle kunna komma till stånd? Jag har inte något entydigt svar på den frågan. I likhet med många länder med expeditionär förmåga har Frankrike en marinkår, Troupes de marine, men trots sitt förbandstecken i form av ett ankare tillhör man armén. Historiskt sett användes förbandet i kolonialkrigen och utgör idag snabbinsatsförband för operationer utanför det franska territoriet. Det finns totalt 17 regementen (marininfanteri, fallskärmstrupper, pansar och artilleri) varav ett flertal är förlagda på franskt territorium
utanför Europa, DOM/TOM. I likhet med andra marinkårer har Troupes de marine förmåga till amfibieoperationer, men avancerar därefter inåt land i sin strid. För strid i direkt anslutning till kust har den franska marinen två typer av förband: Commando marine och
Fusiliers marines. De senare är mer att jämföra med den svenska marinens basskyddskompanier med uppgift att skydda franska marin- och marinflygbaser samt logistik- och sambandscentra. De förband där man som kustjägare mest känner igen sig är hos Commando marine. Trots att de är specialförband i Frankrike finns det många uppgifter som är desamma hos oss (eller åtminstone har varit uppgifter för kustjägarna). De franska förbanden skall kunna genomföra taktisk spaning vid amfibieoperationer, här ingår även motsvarande A-dyk. Man skall även ha förmåga till markstrid från hav mot land, bland annat som första landstignings- eller luftlandsättningsstyrka kunna ta brohuvud för efterföljande konventionella förband, i första hand Troupes de marine, samt kunna genomföra överfall och slå ut viktiga strategiska mål. Vidare skall man kunna genomföra skydd och evakuering av franska och EU-medborgare vid kris/krig i ett land utanför Europa samt där även kunna skydda viktiga objekt som ambassader, flygplatser, hamnar och fartyg. Till havs skall man som interveneringsstyrka från båt, helikopter eller med fallskärm kunna sättas ombord på fartyg för att neutralisera terrorister och pirater samt stoppa smuggling. Det finns sju commandoförband i den franska marinen med
cirka 90 commandosoldater i varje.
Vid den marina försvarsmaterielmässan Euronaval tillsammans med försvarsministern
Vilken nytta av min bakgrund som KJ har jag haft i tjänsten som försvarsattaché?
Vi kan börja med det synliga. Den gyllene treudden på uniformen väcker ofta intresse vid minglet under mottagningar och blir en bra ”isbrytare” för fortsatt konversation. De flesta tror att det är ett utbildningstecken för ubåtstjänst och man får ödmjukt rätta dem och förklara att det är commando marine suédois. Kompetensmässig har KJ-tjänsten gett en stor bredd. Man är marinofficer men med en synnerligen hög kunskap om spaningstjänst och markstrid, inklusive indirekt eld. Detta i kombination med mina kunskaper kopplat till helikopterflygtjänsten gör det lätt att prata med kollegor från alla försvarsgrenar och har varit till stor nytta vid de olika förbandsbesöken. Av kustjägarnas devis Mod-Kraft-Spänst är det
tyvärr vidmakthållandet av den fysiska spänsten som ofta kommer till korta. Arbetsdagarna är långa och representationen relativt omfattande. Det är nästan bara på helgerna man hinner trotsa luftföroreningarna och genomföra fysisk fostran i form av en 10 km löpningstur i centrala Paris längs Seine-floden. Som tur är bor vi en bit från ambassaden så det blir även minst en halvmils fotmarsch dagligen vilket sannerligen behövs i detta champagnens och gourmetmatens förlovade land.
Jag skall dock inte klaga. Försvarsmakten har gett mig så oerhört mycket sedan inryckningen vid KustJS 1979 och att få avsluta den militära karriären med en tjänst som försvarsattaché i Paris och Madrid är få förunnat. Den franska huvudstaden ligger lite för långt från kusten för att kunna kommendera bad, men det händer ibland att jag kommenderar mig själv till en
utfärd på landsbygden med min Harley Davidson.
Magnus Westerlund
Överste
KJ 79-80
KAOHS KJ/MS och instruktör på
PB KJ 83-87